ta denna blogg som ett mått på hur patetisk jag är.

näääääääääääääää, nu blev det för jävla trist. Jag tycker väl att det är ganska skönt att skriva av mig lite. trots dom få läsare jag har. Känns ändå fel att säga "åh, jag skriver bara för min egen skull". Då skulle jag ju inte lägga upp det på den vida webben. Någon form av bekräftelse är väl alltid skön, jag är inte fullbordad jag heller.

Alltså kommer jag fortsätta. Bered er inte på att detta är någon slags nystart, som att jag skulle börja skriva om viktiga saker som politik, djurens rätt eller religion. Komemr nog bara skriva om hur mycket jag åker buss och hur jävla god veg-mat jag käkar hela tiden. Take it or leave it. Det blir nog även en hel del hissning och dissning av film och framför allt musik. Hissning och dissning, var det inte en viss feministhora som skulle köra med det varje dag?

Som ni förstår är bloggen även väldigt riktad.

- Sadistisk Mansgris

Lås in dina ögon de är för stora för sitt eget bästa
Lås in din mun tills den slutat vara så mycket läppar
Lås in dina smilgropar de är bara för mycket
Lås in ditt skratt och ditt leende och bara släng bort nyckeln navid är ju så bra.